Rätt ska vara rätt!

För oss politiker är beslutsunderlag A och O. Där saknade vi från oppositionen preciserade kostnader när Kultur- och fritidsnämnden i torsdags skulle behandla vårt underskotts resultatreglering. Det går inte att höfta mellan tummen och pekfingret när det gäller skattepengar, oavsett om det gäller statliga eller kommunala sådana.

Som 2:e vice ordförande i Kultur- och fritidsnämnden är jag mycket nöjd över att oppositionen i torsdags vann omröstningen kring nämndens resultatreglering. Förvaltningens förslag till beslut, understött av den socialdemokratiska ledningen, gick ut på att täcka delar av nämndens underskott med statliga integrationspengar. Orsaken till att vi inte kunde gå med på detta förslag är enkel: förslaget genomsyras av klassisk socialdemokratisk politik, dvs. låta någon annan betala.

Sammanlagt har Skara kommun fått 41,5 miljoner kr i statliga medel som kompensation för utgifter kopplade till invandring och integration. Det var delar av dessa medel som den politiska ledningen ville ta i anspråk. Problemet är emellertid, att varken förvaltningen eller nämnden har kunnat redovisa vilka utgifter man haft för just invandring och integration. Påstådda kostnader är i själva verket mest siffror tagna siffror ur luften. När nämndens ordförande, Laila Skantz, i media menar att det är bättre att använda de statliga medlen än att låta skattebetalarna stå för kostnaden, så är detta de facto att trixa med siffrorna. Syftet är alltså att låta någon annan betala för nämndes underskott. Skara kommun kommer under överskådlig tid att ha mycket stora kostnader för invandring och integration. Då ska de statliga medlen användas till dessa kostnader, inte användas för att dölja enskilda nämnders bristande budgetdisciplin.

I den moderatledda oppositionen accepterar vi inte detta trixande med siffrorna. Vi lade därför fram ett eget förslag där vi anser att hela vårt underskott på 334 tkr ska hanteras enligt regelverket, och vi vägrar att skylla underskottet på ej redovisade integrationskostnader. Med glädje kunde vi konstatera, att en majoritet såg vikten av att hantera dessa pengar på ett rätt och riktigt sätt, varför vårt förslag vann.

Det statliga anslaget på 41,5 miljoner kr ska användas till kostnader relaterade till invandring och integration, inget annat.

Avslutningsvis finns därför anledning att ställa en fråga till politiska ledningen: Är Kultur- och fritisnämndes försök att felaktigt tillskansa sig de statliga integrationsmedlen det första i en rad av liknande försök från övriga nämnder?

Fredrik Öhrberg (M)

2:e vice ordförande i Kultur- och fritidsnämnden